Sitter med en skoluppgift som aldrig verkar ta slut..en sån som är så invecklad så att man inte har någon aning om vad den egentligen handlar om. Får iaf vara hemma när jag skriver på den. Mina lediga dagar råkar sammanträffa ganska bra med de dagar som ett arbetsteam är här utanför och gräver om avloppssystemet. Så klockan 7 varje morgon så sätter de igång..och de är precis bakom vårt hus. Med grävmaskiner, lastbilar och andra makaperer..allt som låter hårt. Dessutom råkar det vara berg där vi bor. Berg som måste sprängas när de gräver. Det är dessutom mycket berg. Behöver jag förklara mera..?
Jag själv tycker det är lite spännande på samma gång som det är skrämmande när hela huset skakar och hjärtat hoppar över ett slag. Det tycker tyvärr inte Elvira och Elmer. Jag har aldrig sett de så ynkliga och rädda någon gång. De som nästan aldrig sitter nära varandra är mer eller mindre ihopklistrade. Sitter där och tittar på varandra och ryggar tillbaka varje gång en grävskopa rörs. Elvira som tydligen är klokare än vad vi har trott har lärt sig att känna igen "larmet" som går före de spränger. (Det där pipande ljudet som blir snabbare och snabbare.) När det börjar låta ålar hon sig blixtsnabbt fram längs golvet med en svans som är dubbel storlek och söker skydd i bastun. Elmer sitter kvar och fattar noll. Först när de spränger får han fart under tassarna. Stackars kissekatter.. Så skolarbetet får lov att vänta lite när matte har fullt upp med att paja och trösta två katter. Kanske lektorn har förståelse ifall mitt arbete inte blir vad det borde bli ;)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar